Diskussionen om svenska barn som går hungriga, och vad man kan göra åt saken, har fullständigt spårat ur. Magdalena Anderssons svepande förslag är inte ett seriöst sätt att ta sig an problemet, och kritiken mot Lena Anderssons text (och alla andra som inte instämmer i Socialdemokraternas förslag) saknar helt proportioner.
De glåpord som kastas, av oppositionsledaren, Annika Strandhäll, allehanda kultur- och ledarskribenter och många andra, har ingen grund i seriös omsorg om fattiga barn. De är bara ett slappt sätt att smutskasta politiska motståndare.
Boktips:
Johan Norbergs "Den svenska liberalismens historia":
https://timbro.se/forlag/den-svenska-liberalismens-historia/
20% rabatt med koden JESPER20
Eurostats statistik om barnfattigdom i Sverige:
https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/w/DDN-20230424-2